Jihad Menhem (V) Örebro län i ett svar till Anders Östlund (SD), NA 14/8

I sin debattartikel den 13 augusti riktar sverigedemokraten Anders Östlund kritik mot Örebro läns landsting och subventionering av preventivmedel till unga upp till 25 år. Han hävdar att det inte finns vetenskapliga belägg för att subventionering av preventivmedel leder till minskad abortfrekvens. Han debatterar vidare med ett ohöljt kvinnoförakt kring hur tjejer bör ”skippa” p-piller till fördel för att ”betvinga kättjan” och låta grabben ”tråna ett tag tills ni vet vad han går för”. Vidare menar han tydligen att länets unga kvinnor bör ”skippa aborterna” eftersom de ändå inte kommer att få något jobb i unga år och därför lika gärna kan vara hemma och ta hand om barn.

Anders Östlund har fel gällande statistiken. Det finns många vetenskapliga studier bl.a. Socialdepartementets-promemoria ”Bättre förutsättningar för det förebyggande arbetet” som visar att ökad tillgänglighet till preventivmedel liksom subventionering är en effektiv insats i arbetet med att förebygga oönskade graviditeter samt minskar det sexuella risktagandet och antalet klamydiasmittade.

Subventionering av preventivmedel är dock inte bara en fråga om att förebygga oönskade graviditeter. Vi i Vänsterpartiet, och hela landstingets politiska majoritet, menar att subventionering av preventivmedel är ett grundläggande skydd som inte ska grundas på unga individers ekonomiska situation. I dag påtvingas kvinnor ofta ett större ansvar för preventivmedel jämfört med män. Unga har i allmänhet inte särskilt stora ekonomiska marginaler och kostnaderna tillfaller därmed i de flesta fall de unga kvinnorna.

När det gäller kvinnors rätt till sin egen kropp och till sin sexualitet så är Anders Östlund ute på djupt vatten. Uppenbarligen önskar han inskränka båda dessa rättigheter. Rätten till fri och säker abort är i dag lagfäst i Sverige. Det är kvinnans rättighet och kvinnan som själv måste avgöra om och när hon vill ha barn. Det samma gäller om och när hon vill ha sex.

Vi i Vänsterpartiet motsätter oss varje inskränkning i aborträtten och menar att Sverige aktivt måste arbeta för flickors och kvinnors rätt till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i Sverige men även i hela världen. Vi emotsätter oss också de inskränkta åsikter kring kvinnor (och mäns) sexualitet som Östlund ger uttryck för och som bygger moraliserande och på ett förlegat sätt att se på kön och sexualitet.

Jihad Menhem
Landstingsråd för Vänsterpartiet
Örebro läns landsting

Vänsterpartiet i Örebro län om vinster i välfärden, NA

Det ska inte spela någon roll vilken skola, vårdcentral eller äldreboende man använder sig av, eller om man bor i Stockholm, Nora eller Degerfors. Alla välfärdsverksamheter ska vara bra. Ingen ska behöva oroa sig för att riskera att välja fel skola till sina barn eller fel äldreomsorg till sina föräldrar. Alla ska kunna känna trygghet i att det är de behov vi har som avgör vilket stöd vi får i skolan eller på vårdcentralen, inte hur lönsamma vi anses vara att utbilda eller vårda.
Människors behov och kvaliteten ska alltid komma i första rummet, inte företagens möjligheter att berika sig på verksamheten. I skolan och förskolan ska det finnas kompetent personal så att varje barn får det stöd de behöver.

För att det ska bli möjligt måste välfärden få mer resurser. Men för att de resurser som finns ska användas rätt så måste vinstintresset bort från välfärden.
• Välfärden ska fördelas efter behov, inte efter lönsamhet
• Skattepengar ska gå till verksamheten, inte till vinstutdelningar

De senaste decennierna har välfärden kommersialiserats. En stor del av den drivs idag av stora privata bolag som har högsta vinst, inte bästa välfärd, som mål för verksamheten. Samtidigt har marknadssystem införts som fördelar välfärden efter efterfrågan, inte efter behov. Följden har blivit allt större klyftor och allt mer slöseri med skattepengar inom välfärden. Välfärden måste fokusera på behov, kvalitet och likvärdighet och mindre på efterfrågan och kortsiktig lönsamhet.

Jonas Sjöstedt, Vänsterpartiets partiledare i en debattartikel, Nerikes Allehanda

Häromdagen besökte jag Örebro och träffade bland annat fackklubben på Atlas Copco. De hade mycket att säga om hur läget ser ut på svenska arbetsplatser idag.

De berättade om en otrygghet som sprider sig. Och det är inte bara där. Samma sak ser vi på arbetsplats efter arbetsplats runtom i Sverige. Allt mer sker på arbetsgivarnas villkor medan de anställda förlorar i inflytande. Vissa regler på arbetsmarknaden är sådana att de som jobbar förväntas vara som utbytbara maskiner.

Ett stort problem är att så många tvingas acceptera visstidsanställning istället för fast jobb. Det innebär osäkerhet för om man kommer att klara att betala räkningarna nästa månad, men också att underläget gentemot arbetsgivaren växer.

De jag besökte berättade om vad det kan leda till. En anställd fick i uppgift att göra en koppling i ett elskåp med 1000 volt. Det var en livsfarlig uppgift eftersom han inte hade rätt kompetens, men eftersom han var visstidsanställd vågade han inte säga ifrån. Resultatet blev ett allvarligt tillbud där mannen fick ström i sig. Det var ren tur att han klarade sig, men det säger något om vad rädslan för att inte få jobba kvar kan leda till.

Vänsterpartiet om internationella kvinnodagen – Länets manliga vänsterpartister i en gemensam debattartikel i NA

Vi lever i en värld där kvinnor som syns och hörs, hotas och hatas. Man vill tysta, skrämma och förnedra. Och ofta lyckas man. Uppdrag gransknings reportage om näthat i februari belyste denna otroligt viktiga och ständigt aktuella fråga. Att reportaget hette ”Män som näthatar kvinnor” har dock provocerat många, främst män.

Uppdrag gransknings reportrar har dock samma bild av fenomenet som vi. De har läst hundratals kommentatorstrådar genom åren, och mönstret i dessa är otvetydigt. Män är betydligt mer aktiva hatare än kvinnor och hatarnas enda uppenbara gemensamma nämnare är att det är just pojkar och män.

Det finns tre mycket viktiga aspekter att lyfta upp kring det vi kallar näthat. Den första är att det är viktigt att påpeka att de problem vi ser i dag och kallar näthat har funnits långt innan Internet kom till. Det vi talar om är en strukturell tradition av att män tar sig friheten att kommentera, tycka, kritisera, och ibland förfölja kvinnor verbalt. Ofta med sexuella anspelningar och ibland med ett underliggande hot om sexuellt våld.

Jihad Menhem (V) Örebro län i en debattartikel, Karlskoga Tidning 18/2 och Karlskoga Kuriren 15/2

Det sprids en myt från de borgerliga politikerna i vårt län om att privatisering av sjukvården skulle leda till kreativiteten och utvecklingen. De tror att bara man släpper in privata intressen med vinstönskan i den offentliga sjukvården skulle länets befolkning få bättre och snabbare vård än den vården som Örebro läns landsting erbjuder idag.

Samtidigt ser man inte hur det har gått för patienterna i de borgerligt styrda landstingen. De grupper av människor som behöver vård ofta, de äldre med flera diagnoser, de kroniskt sjuka patienter och alla som behöver någon form av rehabilitering har de senaste åren fått stå tillbaka på grund av att privata intressen släppts in.

Det visar sig nämligen, att det är föga lönsamt att ta sig an dessa grupper, då korta, enkla och mindre omfattande vårdinsatser är det som skapar vinst för dessa privata vårdbolag. Även sådana projekt som den borgerliga regeringen har hittat på, d.v.s. vårdgarantin och kömiljarden ger resultatet, att samma grupp av svårt sjuka patienter får stå efter, garantin omfattar inte rehabilitering och återbesök. Så när det inte hinns med att göra allt för att uppfylla vårdgarantin, får kroniskt sjuka och de med behov av rehabilitering vänta. Exempelvis så kan en MS-sjuk patient få vänta på den rehabilitering och den medicinering som är nödvändig, för att denne ska kunna få ett avstannande förlopp i sjukdomsutvecklingen.

Kenneth Lantz, distriktsordförande (V) Örebro län i en debattartikel, NA

Lördagen den 2 februari anordnade Vänsterpartiet i Örebro län en konferens i Degerfors för att diskutera den geografiska orättvisa som uppkommit p g a den ojämna befolkningsutvecklingen i landet, som har accelerat det senaste decenniet.

Sverige dras isär. För oss som lever och verkar utanför de urbana tillväxtregionerna blir detta för varje år allt mer problematiskt. Avsaknaden av en fungerande regionalpolitik förvärrar ytterligare den geografiska orättvisan. Vi har idag ojämlika förutsättningar för välfärd, infrastruktur och försörjning beroende på var i landet vi bor. Idén om att kommuner skall konkurrera liksom att medvetet avreglera viktig samhällsverksamhet tar död på hela samhällen. Många kommunpolitiker kämpar idag med å ena sidan minskade resurser och krympande organisationer och å andra sidan med den stora utmaningen att rädda kvalitén i den kommunala verksamheten. Samtidigt fortsätter utflyttningen. Av de fyra kommuner som minskat mest i landet procentuellt finns tre av dem i Örebro län – Ljusnarsberg, Hällefors och Laxå. Karlskoga är den kommun som minskat mest i absoluta tal någonsin i Sverige.

Kenneth Lantz, distriktsordförande (V) Örebro län och Ulla Andersson, riksdagsledamot (V) och Ekonomisk-politisk talesperson i en debattartikel, NA

Med Vänsterpartiets politik skulle det i Örebro län skapas 3 187 fler jobb än med regeringens politik. Totalt skulle det bli drygt 100 000 fler jobb i hela landet. När vi nu presenterar vår nya skuggbudget är det jobben som står i fokus.

När regeringen tillträdde fanns det 5 183 personer i Örebro län som hade varit arbetslösa längre än sex månader, nu sex år senare är det 6 863 personer. Det är en ökning med hela 34 procent. Sverige har i dag högre arbetslöshet och lägre sysselsättning än när regeringen kom till makten.

Den bärande idén i regeringens politik är att de arbetslösa ska pressas att söka fler jobb. Men i dag går det 14 arbetssökande på varje ledigt arbete. När det inte finns jobb att söka saknar det betydelse hur hårt regeringen pressar de arbetslösa.

I det läget väljer regeringen att lägga allra mest pengar på att sänka bolagsskatten. Det gynnar bankerna och storföretagens ägare, men det leder inte till fler jobb. 

Jihad Menhem (V) Örebro län i en debattartikel, NA

Lördagen den 26 maj 2012 arrangeras tillgänglighetsmarschen runt om i Sverige. Det är tionde året i rad som hela den samlade svenska handikapprörelsen marscherar för en lag som klassar otillgänglighet som diskriminering av personer med funktionsnedsättningar.

Att ha en fysisk eller psykisk funktionsnedsättning är fortfarande lika med att bli diskriminerad. Att känna sig utesluten, nonchalerad, isolerad eller kränkt är ingen ovanlighet – vare sig i vardagslivet eller i yrkeslivet.

Svårigheter att kunna leva som alla andra hindrar tusentals barn, unga och vuxna med funktionsnedsättningar från att delta fullt ut i samhällslivet och uppnå jämlikhet och full delaktighet.

Frågan om bristande tillgänglighet ska ses som en form av diskriminering och hur man ska komma till rätta har utretts och analyserats i 20 års tid.

Det är förvånande att den moderatledda regeringen efter många års utredande, fortfarande inte vill erkänna att tillgänglighetsfrågan och bristen på tillgänglighet för människor med funktionsnedsättningar hör hemma i en diskrimineringslagstiftning.

Att otillgänglighet ska klassas som diskriminering är en av de viktigaste frågorna för personer med funktionsnedsättning i Sverige. Det handlar om lika rättigheter för alla medborgare, om tillgång till arbete, kommunikation, information, lokaler med mera. Försvinner bristerna, kommer även funktionshindret att minska eller upphöra i betydelse.

Kenneth Lantz (V) Örebro län i en debattartikel, NA

När hälften av personalen varslas om uppsägning från Esab i Laxå, där delar av produktionen ska flyttas till Polen, så är detta ett dråpslag mot Laxå i två perspektiv – å ena sidan det tunga beskedet till personalen, som kastas ut i en oviss framtid och å den andra ytterligare ett tungt besked för en industriort, som drabbats hårt av nedskärningar inom industri – och tappat över 4 000 invånare på 40 år. Detta har bland annat lett till att kommunen har en av landets svagaste ekonomier.

Avsaknaden av en statlig regionalpolitik, som försöker motverka den geografiska orättvisan blir tydlig i denna situation. Vänsterpartiets Örebro-distrikt påpekade detta i samband med att den regionala översiktsplanen skulle antas av regionförbundet.

Jag har också drivit frågan – hur ska regionen agera när den dominerande industrin i den lilla kommunen lägger ned. Region-förbundet kan ha idéer för en sådan situation men saknar oftast de ekonomiska medlen. Kraven måste riktas mot staten och dess förlängda arm i länet – länsstyrelsen.

Kraven på god kollektivtrafik blir oerhört viktig, om Laxå numera tillhör Örebros arbetsmarknad. Möjligheten att kunna bo kvar i Laxå och pendla till närliggande jobb måste garanteras!