Författare: elisabethnilesol

Liksom Funktionsrätt i Sverige, så vill även vi ha ett samhälle där alla är delaktiga på lika villkor och detta ska gälla oavsett var i landet man bor.

Ett par hundringar om året kan verka som en liten summa för den som har en hög inkomst, till exempel om man är heltidsarvoderad politiker. För den som har behov av hjälpmedel kan det däremot se helt annorlunda ut. Många människor med funktionsnedsättningar har redan en alldeles för låg inkomst eller pension. Då slår avgiftshöjningar väldigt hårt.

Politik handlar om prioriteringar. I tider som dessa då svångremmen ska dras åt, slår det alltid hårt mot de som redan har det tufft. Vår plikt som politiker är att värna alla länsinvånare och se till att våra politiska beslut underlättar för dem som redan, av olika anledningar har det kämpigt. Vi vet i dag att regionerna fått alldeles för lite pengar för att kunna driva välfärden på det sätt man gjort tidigare. Så de politiska prioriteringar som görs i den (SD)-ledda regeringen och i Region Örebro län måste innefatta alla, i stället för att favorisera redan privilegierade grupper.

Regionerna runt om i Sverige har sina egna regelverk för avgifter och det ser väldigt olika ut. Vi vet att avgiftsfrågan varit nedprioriterad också i andra regioner, trots att man, precis som här, tidigare år gått med överskott. Så visst handlar det om vad man inom politiken tycker är viktigt. Med Vänsterpartiets förslag om avgifter på hjälpmedel så skulle Region Örebro län kunna vara ett föredöme. Så för att komma runt risken av isolering och begränsningar yrkade Vänsterpartiet i regionstyrelsen avslag på det politiska styrets, (S), (C) och (KD), förslag på avgiftshöjningar av hjälpmedel.

I Region Örebro län har Vänsterpartiet alltid kämpat för avgiftsfria hjälpmedel och det kommer vi att fortsätta med. För alla som behöver det ska hjälpmedel vara gratis!

För Vänsterpartiet Region Örebro län:

Jessica Carlqvist
Regionråd i opposition

Rolf Östman
Ledamot i hälso- och sjukvårdsnämnden

Vi står mitt i en ekonomisk kris där kostnaderna för mat och boende skenar, samtidigt som vår välfärd desperat behöver resurser. I denna avgörande stund väljer regeringen och Sverigedemokraterna att sätta vår välfärd på svältkur. Något som kommer att drabba helt vanliga människor.

Enligt prognoser från Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) krävs det 28 miljarder kronor nästa år för att undvika nedskärningar i välfärden. När regeringen och SD presenterade sin budgetproposition står det klart att de endast kommer ge kommuner och regioner 10 miljarder i generella statsbidrag. Det är alltså endast en tredjedel av det belopp som skulle behövas för att bibehålla nuvarande nivå i välfärden som också är otillräcklig.

Det saknas hela 18 miljarder kronor i välfärden – något som kommer bli smärtsamt märkbart för invånare och personal i hela Sverige, inklusive Örebro län.

Regeringen och SD har medvetet valt att prioritera RUT-bidrag och skattelättnader för de som redan tjänar mest, istället för att stödja våra undersköterskor och lärare. Det är ett aktivt och tydligt val som kommer att drabba de mest sårbara i vårt samhälle.

I praktiken innebär detta att de hävdar att vi har för många lärare, för bra mat på äldreboenden och för korta väntetider på akutmottagningen. Det innebär att de ifrågasätter personalens löner och arbetsvillkor. Men vi tror inte att svenska folket delar deras syn. De som kommer att lida mest är våra barn, sjuka och äldre. De har rätt till en välfärd de kan lita på, inte en som är satt på svältkur.

En annan grupp som kommer att få lida med regeringens och SD:s nedskärningsbudget är all vår fantastiska personal inom välfärden som redan går på knäna och larmar om en ohållbar arbetsmiljö.

Det budgetförslag som nu har lagts fram av regeringen och SD kommer att innebära en slakt av välfärden. De som redan har det bäst ställt får ta del av bidrag och skattelättnader medan skolorna, vården, äldreboenden och förskolorna kommer att drabbas. Finansminister Elisabeth Svantesson (M) verkar vara obrydd över hur pressad välfärden är redan idag. Vi uppmanar Svantesson att lyfta upp huvudet ur sanden för den sverigedemokratiska regeringen har lämnat välfärden i sticket.

Regeringen och SD säger att kommuner och regioner har ett eget ansvar att arbeta med effektiviseringar. Men vad de inte förstår är att detta i praktiken kan betyda uppsägningar av personal, sämre löneutveckling, nedläggning av kollektivtrafik, stängning av sjukhus och förlossningsmottagningar, och mycket mer som kommer att drabba oss alla.

Det är hög tid att säga nej till denna nedskärningslinje och kräva en stark och stabil välfärd för alla. Vi har råd med det, och det är vad vårt samhälle förtjänar. Vi har inte råd med en regering som prioriterar bidrag och skattelättnader för de rikaste på bekostnad av allas gemensamma välfärd.

Nadja Awad, Riksdagsledamot (V)
Jessica Carlqvist, Regionråd i opposition (V)
Martha Wicklund, Kommunalråd i opposition (V)

Region Örebro län står inför en ekonomisk utmaning som kräver besparingar. Det är en realitet vi inte kan blunda för. Men det är också en realitet att besparingar inte får ske på bekostnad av våra invånares hälsa och livskvalitet. Det är därför Vänsterpartiet i Region Örebro län starkt motsätter sig det preliminära förslaget att stänga ner akutkirurgin i Lindesberg, och vi vill härmed förklara varför. 

Region Örebro län sträcker sig över ett område med många små samhällen och städer. Att helt ta bort akutkirurgin från Lindesbergs lasarett skulle resultera i att människor i de omkringliggande områdena står utan en snabb och tillgänglig akutvård. Det är en tydlig geografisk orättvisa att tvinga patienter med akuta behov att resa långa avstånd till sjukhusen i Örebro eller Karlskoga. 

Detta förslag innebär att en person med ett brutet ben, akuta magsmärtor eller djupa sår måste åka långa sträckor för att få adekvat vård. Tid är en kritisk faktor i många medicinska nödsituationer, och varje minut som går kan vara skillnaden mellan liv och död. Vi kan inte acceptera en situation där människors hälsa och trygghet äventyras av geografiska avstånd. 

Det är viktigt att notera att detta inte är första gången Lindesbergsakuten hotas. Vi har redan en gång kämpat för att bevara denna livsviktiga resurs. År 2022 lyckades vi tillsammans övertyga politiker att behålla akuten öppen för alla, inklusive nattetid. Detta var en seger för gemenskapen och förståelsen av vikten av lokal akutsjukvård. 

Vi förstår att Region Örebro län står inför ekonomiska utmaningar, men vi måste sätta människors hälsa och livskvalitet i första rummet. Att stänga ner Lindesbergsakuten är en kortsiktig ekonomisk lösning som kommer att leda till långsiktiga konsekvenser för länsinvånarna. Detta förslag går emot principen om att tillhandahålla likvärdig vård till alla, oavsett var de bor. 

Vi förväntar oss att Region Örebro län söker alternativa lösningar för att klara sin ekonomi utan att offra vården. Detta kan innebära att rationalisera vården, effektivisera processer och minska onödiga kostnader utan att äventyra akutsjukvården i Lindesberg och andra mindre samhällen. 

Vänsterpartiet i Region Örebro län kommer att kämpa för att rädda Lindesbergsakuten. Vi uppmanar alla invånare att stå enade med oss och protestera mot nedskärningar som hotar vår hälsa och trygghet. Tillsammans kan vi påverka beslutet och försäkra oss om att våra röster hörs. 

Hälso- och sjukvårdsnämnden i Region Örebro län har möjlighet att ompröva detta förslag den 19 oktober. Vi uppmanar dem att lyssna på invånarna och göra det rätta valet – att bevara Lindesbergsakuten och säkerställa tillgänglig akutsjukvård för alla. 

Låt oss tillsammans försvara rätten till akutsjukvård i Lindesberg och hela Region Örebro län! 

Jessica Carlqvist, Regionråd i opposition (V) 
Rolf Östman, Ledamot i Hälso- och sjukvårdsnämnden (V) 
Gunilla Remnert, Gruppledare och kommunfullmäktigeledamot (V) 
Dick Johansson, Ordförande Vänsterpartiet Lindesberg  

I sitt svar på vår artikel om hoten mot HBTQIA+-personers rättigheter visar Sverigedemokraterna (SD) på sitt karakteristiska tvetydiga förhållningssätt till dessa frågor. På ytan påstår de sig stödja HBTQIA+-personers rättigheter, men under närmare granskning blir det uppenbart att deras politik inte är för alla. 

SDs försök att vifta bort allvarliga anklagelser om intolerans och homofobi som lösryckta påståenden är avslöjande. Det är inte bara några ord som byts ut i Tidöavtalet, det handlar om reella hot mot HBTQIA+-personers välmående och rättigheter. Att försöka förminska det som desperat är att bagatellisera de problem som människor inom HBTQIA+-samhället möter dagligen. Det är inte bara en fråga om att byta ord; det är en fråga om att erkänna och bekämpa diskriminering och hat. 

SDs påstående att deras förslag om flaggning på myndighetsbyggnader inte skulle vara en attack mot Prideflaggan är att blunda för verkligheten. Det är en medveten taktik att försöka tysta symboler som representerar HBTQIA+-rörelsen. Det är viktigt att förstå att symboler har makt och betydelse, och att attackera dem är en attack mot de människor de representerar. 

Att SD har några HBTQIA+-personer inom partiet ändrar inte det faktum att deras politik har en skuggig historia på detta område. Att hävda kärlek och glädje är en sak, men det är politiken som räknas. SD har historiskt röstat emot viktiga lagförslag som skulle främja HBTQIA+-rättigheter. Att stå upp för rättigheter kräver mer än bara ord, det behövs handling. 

Prideparader och HBTQIA+-rörelsen är en viktig del av kampen för mänskliga rättigheter, och det är beklagligt att SD försöker dra in komplexa identitetspolitiska frågor som ett sätt att avskräcka vissa grupper. Att vara medveten om olika åsikter är en sak, men att tillåta att intolerans och diskriminering får fotfäste är oacceptabelt. Det är dags för SD att ta ställning för verklig inkludering och inte bara använda retoriken för att vinna röster. 

Slutligen, att påstå att RFSL utesluter SD från Pridedebatten är ett vilseledande försök att vända bort fokus från det verkliga problemet – SDs tveksamma ställningstagande till HBTQIA+-personers rättigheter. Det handlar inte om att vara HBTQIA+ och inte heller om att vara vänster, det handlar om att vara ett parti som aktivt har röstat emot och motarbetat lagstiftning som främjar jämlikhet och rättvisa för HBTQIA+-samhället. 

I denna debatt är det inte politik som ska sättas framför människor; det är mänskliga rättigheter som måste gå före allt annat. Vi strävar efter ett samhälle där alla människor, oavsett deras bakgrund, identitet eller politiska åsikter, kan känna sig accepterade och värderade. Det kanske är dags för SD att ta ett tydligt ställningstagande för HBTQI+-rättigheter eller ställa sig på fel sida av historien.  

För Vänsterpartiet 

Jessica Carlqvist, regionråd i opposition 
Anneli Mylly, kommunstyrelsens ordförande Degerfors 
Maria Nyberg, kommunalråd i opposition Karlskoga 
Anna Lilja, ordförande Karlskoga 
Peo Linder, ordförande Degerfors 

Läs ursprungsdebatten här:

• HTBQia+-personers rättigheter är under hård attack, Pride är politik

SDs svar:
KT-Kuriren – Debatt: Låt oss sätta människor före politik

Replik i NA på Moderaterna (27 augusti) och Sverigedemokraterna (29 augusti).

Sverige har under lång tid legat i framkant gällande hbtqi-rättigheter. Den SD-styrda regeringen har suttit vid makten i knappt ett år men redan lyckats försämra livet för hbtqi-personer. I paraplyorganisationen Ilgas ranking är Sverige nu näst sämst i Norden när det kommer till hbtqi-rättigheter. Regeringspartierna med Sverigedemokraterna vid spakarna har gjort absolut noll för att bryta trenden. I stället har fokus legat på det motsatta; att undergräva tidigare arbete för mänskliga rättigheter och att legitimera öppet spridande av hat mot en redan utsatt grupp. Sett till SD:s numera helt öppna hat gentemot hbtqi-personer och det faktum att regeringen tyst accepterar detta så kommer vi att fortsätta backa nedåt.  

Men Vänsterpartiet backar inte. Vi arbetar hårt för en inkluderande och trygg miljö för alla invånare, oavsett kön, sexuell läggning eller könsidentitet. För Vänsterpartiet är det grundläggande att alla människor har lika värde och att mänskliga rättigheter ska genomsyra alla verksamheter i kommunen och regionen.

Vi behöver skapa miljöer där alla känner sig trygga och respekterade. Vi vill skapa medborgardialog med ett tydligt genusperspektiv för att garantera en feministisk och hbtqi-inkluderande miljö. Vi vill hbtqi-diplomera Kommunfullmäktiges ledamöter och ersättare för att säkerställa att beslutsfattare kan fatta väl avvägda beslut. Inom vården ska alla ha lika tillgång till vård utifrån könsspecifika behov och där vården håller lika god kvalitet oavsett könsidentitet. Vi vill även att hbtqi-personer som arbetar inom regionen och kommunen ska känna sig trygga på sina arbetsplatser, och vill att detta är frågor som aktivt jobbas med inom våra verksamheter. Vi behöver jobba högt och lågt – både med utbildning och utvärdering, men även med symboliska handlingar som visar på inkludering och acceptans snarare än misstänkliggörande och hat.

Det samhälle barn och unga växer upp i idag kommer också att forma dem som vuxna. Förskolor, skolor och fritidshem bör därför aktivt arbeta med normkritik och normkreativitet för att förbättra bemötandet av hbtqi-personer. Vi vill se normkritisk utbildning för all personal från förskola till gymnasium, med extra fokus på transpersoners situation. Skolan spelar en viktig roll ur ett genusperspektiv och bör ifrågasätta samhällets normer, inkludera hbtqi-perspektiv och fokusera på respekt för alla. Ungdomar bör få information och utbildning om sexualitet, samtycke och relationer för att stärka självkänslan och könsidentiteten. Inom fritidsgårdsverksamheten vill vi främja jämlikhet och inkludering genom att alla ungdomar, oavsett könstillhörighet, känner sig trygga och delaktiga.

Vi ser fram emot att gemensamt arbeta för att skapa en inkluderande och trygg framtid för alla invånare i Örebro kommun och Region Örebro län. Ett Örebro där vi står upp för allas lika värde och där vi aldrig tolererar diskriminering eller kränkningar. Vi vill vara en förebild för andra kommuner och regioner och visa att solidaritet och respekt är nyckeln till ett starkare samhälle.

Låt oss tillsammans kämpa för en framtid där alla människor kan leva i frihet och trygghet. Tillsammans kan vi göra skillnad!

För Vänsterpartiet
Jessica Carlqvist, regionråd i opposition
Martha Wicklund, kommunalråd i opposition
Cristian Rehn Janowicz, talesperson för mänskliga rättigheter och likabehandling Örebro kommun