Författare: orebro

Jihad Menhem (V) Örebro län i ett svar till Anders Östlund (SD), NA 14/8

I sin debattartikel den 13 augusti riktar sverigedemokraten Anders Östlund kritik mot Örebro läns landsting och subventionering av preventivmedel till unga upp till 25 år. Han hävdar att det inte finns vetenskapliga belägg för att subventionering av preventivmedel leder till minskad abortfrekvens. Han debatterar vidare med ett ohöljt kvinnoförakt kring hur tjejer bör ”skippa” p-piller till fördel för att ”betvinga kättjan” och låta grabben ”tråna ett tag tills ni vet vad han går för”. Vidare menar han tydligen att länets unga kvinnor bör ”skippa aborterna” eftersom de ändå inte kommer att få något jobb i unga år och därför lika gärna kan vara hemma och ta hand om barn.

Anders Östlund har fel gällande statistiken. Det finns många vetenskapliga studier bl.a. Socialdepartementets-promemoria ”Bättre förutsättningar för det förebyggande arbetet” som visar att ökad tillgänglighet till preventivmedel liksom subventionering är en effektiv insats i arbetet med att förebygga oönskade graviditeter samt minskar det sexuella risktagandet och antalet klamydiasmittade.

Subventionering av preventivmedel är dock inte bara en fråga om att förebygga oönskade graviditeter. Vi i Vänsterpartiet, och hela landstingets politiska majoritet, menar att subventionering av preventivmedel är ett grundläggande skydd som inte ska grundas på unga individers ekonomiska situation. I dag påtvingas kvinnor ofta ett större ansvar för preventivmedel jämfört med män. Unga har i allmänhet inte särskilt stora ekonomiska marginaler och kostnaderna tillfaller därmed i de flesta fall de unga kvinnorna.

När det gäller kvinnors rätt till sin egen kropp och till sin sexualitet så är Anders Östlund ute på djupt vatten. Uppenbarligen önskar han inskränka båda dessa rättigheter. Rätten till fri och säker abort är i dag lagfäst i Sverige. Det är kvinnans rättighet och kvinnan som själv måste avgöra om och när hon vill ha barn. Det samma gäller om och när hon vill ha sex.

Vi i Vänsterpartiet motsätter oss varje inskränkning i aborträtten och menar att Sverige aktivt måste arbeta för flickors och kvinnors rätt till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i Sverige men även i hela världen. Vi emotsätter oss också de inskränkta åsikter kring kvinnor (och mäns) sexualitet som Östlund ger uttryck för och som bygger moraliserande och på ett förlegat sätt att se på kön och sexualitet.

Jihad Menhem
Landstingsråd för Vänsterpartiet
Örebro läns landsting

Vänsterpartiet i Örebro län om vinster i välfärden, NA

Det ska inte spela någon roll vilken skola, vårdcentral eller äldreboende man använder sig av, eller om man bor i Stockholm, Nora eller Degerfors. Alla välfärdsverksamheter ska vara bra. Ingen ska behöva oroa sig för att riskera att välja fel skola till sina barn eller fel äldreomsorg till sina föräldrar. Alla ska kunna känna trygghet i att det är de behov vi har som avgör vilket stöd vi får i skolan eller på vårdcentralen, inte hur lönsamma vi anses vara att utbilda eller vårda.
Människors behov och kvaliteten ska alltid komma i första rummet, inte företagens möjligheter att berika sig på verksamheten. I skolan och förskolan ska det finnas kompetent personal så att varje barn får det stöd de behöver.

För att det ska bli möjligt måste välfärden få mer resurser. Men för att de resurser som finns ska användas rätt så måste vinstintresset bort från välfärden.
• Välfärden ska fördelas efter behov, inte efter lönsamhet
• Skattepengar ska gå till verksamheten, inte till vinstutdelningar

De senaste decennierna har välfärden kommersialiserats. En stor del av den drivs idag av stora privata bolag som har högsta vinst, inte bästa välfärd, som mål för verksamheten. Samtidigt har marknadssystem införts som fördelar välfärden efter efterfrågan, inte efter behov. Följden har blivit allt större klyftor och allt mer slöseri med skattepengar inom välfärden. Välfärden måste fokusera på behov, kvalitet och likvärdighet och mindre på efterfrågan och kortsiktig lönsamhet.

Jonas Sjöstedt, Vänsterpartiets partiledare i en debattartikel, Nerikes Allehanda

Häromdagen besökte jag Örebro och träffade bland annat fackklubben på Atlas Copco. De hade mycket att säga om hur läget ser ut på svenska arbetsplatser idag.

De berättade om en otrygghet som sprider sig. Och det är inte bara där. Samma sak ser vi på arbetsplats efter arbetsplats runtom i Sverige. Allt mer sker på arbetsgivarnas villkor medan de anställda förlorar i inflytande. Vissa regler på arbetsmarknaden är sådana att de som jobbar förväntas vara som utbytbara maskiner.

Ett stort problem är att så många tvingas acceptera visstidsanställning istället för fast jobb. Det innebär osäkerhet för om man kommer att klara att betala räkningarna nästa månad, men också att underläget gentemot arbetsgivaren växer.

De jag besökte berättade om vad det kan leda till. En anställd fick i uppgift att göra en koppling i ett elskåp med 1000 volt. Det var en livsfarlig uppgift eftersom han inte hade rätt kompetens, men eftersom han var visstidsanställd vågade han inte säga ifrån. Resultatet blev ett allvarligt tillbud där mannen fick ström i sig. Det var ren tur att han klarade sig, men det säger något om vad rädslan för att inte få jobba kvar kan leda till.

Vänsterpartiet om internationella kvinnodagen – Länets manliga vänsterpartister i en gemensam debattartikel i NA

Vi lever i en värld där kvinnor som syns och hörs, hotas och hatas. Man vill tysta, skrämma och förnedra. Och ofta lyckas man. Uppdrag gransknings reportage om näthat i februari belyste denna otroligt viktiga och ständigt aktuella fråga. Att reportaget hette ”Män som näthatar kvinnor” har dock provocerat många, främst män.

Uppdrag gransknings reportrar har dock samma bild av fenomenet som vi. De har läst hundratals kommentatorstrådar genom åren, och mönstret i dessa är otvetydigt. Män är betydligt mer aktiva hatare än kvinnor och hatarnas enda uppenbara gemensamma nämnare är att det är just pojkar och män.

Det finns tre mycket viktiga aspekter att lyfta upp kring det vi kallar näthat. Den första är att det är viktigt att påpeka att de problem vi ser i dag och kallar näthat har funnits långt innan Internet kom till. Det vi talar om är en strukturell tradition av att män tar sig friheten att kommentera, tycka, kritisera, och ibland förfölja kvinnor verbalt. Ofta med sexuella anspelningar och ibland med ett underliggande hot om sexuellt våld.