Skip to main content

Vi dubbelbestraffar inte länets invånare

En rättvis väg framåt: Vänsterpartiet väljer att inte dubbelbestraffa länets invånare 

Ingen kan förneka att framtidens utmaningar kräver kreativa och rättvisa lösningar. Det är i ljuset av detta som Vänsterpartiet i Region Örebro län presenterar sin budget för 2024 för ett inkluderande, hälsosamt och hållbart Örebro län. En vision som prioriterar alla människors behov oavsett kön, sexualitet, klass, funktionsnedsättning eller geografiskt läge. 

En del av vårt förslag är att höja skatten med 50 öre, vilket vi har kommit att kalla ”Kristerssonskatten”. Vi är väl medvetna om att detta kan verka kontroversiellt, men vi står fast vid att det är ett nödvändigt steg för att kompensera för de minskade intäkterna från staten. Det handlar om att säkerställa en välfärd som kan möta dagens och framtidens utmaningar. Vi är inte rädda för att ta ansvar och göra det som krävs för att stärka vår gemensamma framtid. 

Men det som skiljer oss från styret är att vi inte vill belasta länets invånare med dubbla bördor. Vi tar inte den enkla utvägen genom att både höja skatten och patientavgifterna. Vi vägrar att dubbelbestraffa vanliga människor som redan kämpar för att få vardagen att gå ihop. Vi tror på en rättvis och tillgänglig vård för alla, oavsett ekonomisk situation. 

Det är därför vi med stolthet kan säga att Vänsterpartiet i Region Örebro län inte kommer att höja några patientavgifter. Vi förstår att vårdkostnader kan vara en tung börda för många familjer, och det är inte rättvist att öka på deras ekonomiska tryck samtidigt som vi höjer skatten. Vårt mål är att avlasta invånarna och se till att de får den vård de behöver utan att drabbas ekonomiskt. 

Styret kanske inte förstår det, men vi vet att välfärd inte handlar om att göra val som skadar människor. Vi vet att välfärd handlar om att bygga ett samhälle där ingen lämnas utanför och där vi tar hand om varandra. Det är därför vi också satsar på avgiftsfria hjälpmedel till de som behöver dem, för att säkerställa att ingen hindras av ekonomiska begränsningar när det gäller deras hälsa och livskvalitet. 

Arbetsmiljön inom vården är en annan central fråga för oss. Vi inser att vårdpersonalen är ryggraden i vården och att deras välbefinnande är avgörande för att kunna erbjuda högkvalitativ vård till alla. Därför vill vi införa arbetstidsförkortning inom akut- och förlossningsvården för att förbättra arbetsvillkoren och säkerställa en god arbetsmiljö. Vi vill också ge skobidrag till personalen inom vårdnära- och övrig service, som spelar en avgörande roll i vården men sällan uppmärksammas eller uppskattas tillräckligt. 

För oss handlar välfärd inte bara om sjukvård, utan även om att främja en hållbar miljö. Därför prioriterar vi investeringar i kollektivtrafiken för att möta behoven i hela länet. Vi vill göra kollektivtrafiken mer prisvärd och tillgänglig för vanliga människor. Vi satsar på avgiftsfri kollektivtrafik för pensionärer och sommarlovskort för länets ungdomar, samtidigt som vi vill förbättra den anropsstyrda närtrafiken för att öka tillgängligheten. 

Vänsterpartiet i Region Örebro län är fast beslutna att skapa en jämlik, jämställd och inkluderande region där låga patientavgifter och en välfärd för alla är självklara prioriteringar. Vi vägrar att dubbelbestraffa länets invånare och vi tar ansvar för att bygga ett trygg Örebro län. 

För Vänsterpartiet i Region Örebro län 

Jessica Carlqvist, regionråd i opposition 

En chans att öppna BB

Alla vi som kämpat för att vår förlossning ska återöppna har kommit ett steg närmare det. Det vi alla partier i västra länsdelen sagt är att vi inte skulle göra några politiska poäng av det hela.

Det vi ser nu är att Moderaterna inte hjälper fram samtliga motioner utan endast väljer att lyfta sin egen motion i beredningen för somatisk specialistvård och högspecialiserad vård, trots att både Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna lämnat in sina motioner långt innan att Moderaterna lämnat in sin motion.
Det är anmärkningsvärt av presidiet att de inte väljer att lyfta alla tre motionerna samtidigt. Presidiet borde samlat motionärer från alla tre partierna för att se om man skulle kunna enas om ett gemensamt förslag hur det ska ske med återöppnandet.
Politiken behöver lägga sig i hur det organisatoriskt ska göras mad anledning av historiken.
Ett exempel: Att driva förlossningen i Karlskoga som länsklinik blev ett misslyckande.
Personalen protesterade i ett tidigt stadium, när man 2015 införde länsklinik. Många slutade vilket ledde till en sämre arbetssituation för flertalet arbetare. Dialogen mellan chef och medarbetare försvårades eller till och med helt saknades, på grund av frånvarande chefer som finns för långt från personalen.
En av de viktigaste faktorerna i arbetet för en hög patientsäkerhet och god arbetsmiljö är personalens delaktighet och ett gott ledarskap. Konkret innebär att det behöver återinrättas en lokal sjukhusledning för förlossningen.
(Förlossningen, barn- och ungdomsmedicin, vårdcentraler med BVC och mödravård borde ligga i samma organisation då de hör samman.) Det andra vi behöver säkerställa är att man ska återöppna förlossningen med den första kartläggningen som gjordes som grund. Den byggde på hur det ser ut på andra ställen i Sverige där man inte har neonatalteam. Det är inte närheten till neonatalavdelningens kompetens som är den stora skillnaden utan det är kompetensen hos den som är närmast barnet som gör den stora skillnaden. Fem minuters passivitet i väntan på neonatalteamet kan var en katastrof. Det spelat ingen roll vem som startar behandlingen, än mindre titeln på individen. Det handlar om praktisk kompetens. Kortfattat är det vad den första kartläggningen utgick från. Om politiken krävt att den skulle verkställas så hade förlossningen varit öppen sedan flera år tillbaka.
Nu har vi chansen att tillsammans verkställa det underlaget som grund och då kommer man kunna öppna förlossningen i Karlskoga tidigare och inte behöva vänta i ytterligare tre år.
Anneli Mylly (V) kommunstyrelsens ordförande i Degerfors
Jessica Carlqvist ( V ) regionråd i opposition Region Örebro län

Vi lokalpolitiker kan inte trolla med knäna

Staten måste ta sitt ansvar och lösa sjukvårdens finansiering, skriver 21 vänsterpartistiska regionpolitiker tillsammans med partiets vårdpolitiska talesperson Karin Rågsjö.

Sjukvården är bokstavligt talat en livsviktig verksamhet. Vi förstår alla att vi själva eller våra nära och kära en dag kommer att behöva den. Och att vi då är beroende av att de som arbetar där har bra villkor, så att de kan göra sitt jobb väl.

Vi minns alla pandemin och hur applåderna ekade mellan husen, som ett uttryck för vår tacksamhet. Sju av tio svenskar har också förtroende för vården. 

Desto hårdare har domen varit över politikerna: bara en av fyra tycker att de gett sjukvården det som behövdes för att klara pandemin. I slutändan räcker applåder inte långt. Det är politikens ansvar att se till att det finns de resurser.

Men trots att vården var väljarnas viktigaste fråga i valet så står nu region efter region inför stora ekonomiska problem. På många håll väntar nedskärningar, samtidigt som många regioner tvingas gå med underskott. Detta i en verksamhet som tvärtom har ett skriande behov av mer resurser, där personalen redan i dag går på knäna.

Inget av det här är en nyhet, allra minst för politikerna. Sveriges kommuner och regioner, SKR, har länge larmat om resursbristen. Bara för att bibehålla nuvarande kvalitet hade det behövts ett tillskott på 20 miljarder i höstbudgeten. Vi i Vänsterpartiet föreslog i vår budget att skjuta till dessa pengar, och därutöver ge ytterligare 13 miljarder till kommuner och regioner. Med de pengarna hade vi kunnat förbättra kvaliteten för medborgarna och arbetsvillkoren för de anställda. 

Men regeringen la i stället en nedskärningsbudget, och gav kommunsektorn åtta miljarder mindre än SKR:s miniminivå. De la till och med mer pengar på skattesänkningar för de rikaste än på den livsviktiga vården och övriga välfärden. 

Men är allt verkligen regeringens fel? Spelar det ingen roll vem som styr i regionerna? Naturligtvis gör det det. I de regioner där Vänsterpartiet är med och bestämmer kan vi stoppa de värsta nedskärningarna, och rikta resurserna dit där de gör störst nytta.

Systematiska underskott 
Men lika lite som personalen på golvet kan vi regionpolitiker trolla med knäna. Det är ett faktum att vården går med systematiska underskott på grund av alldeles för låga tillskott från staten. Sammanlagt för 2023 handlar det om mer än 8 miljarder kronor. 17 av 21 regioner kommer att gå med underskott. Så vältrar regeringen över kostnaderna och skuldsättningen för välfärden på regionerna. Och i förlängningen från höginkomsttagare till vanligt folk.

Regeringen skulle redan i vårbudgeten kunna skjuta till de pengar som saknas för att nå upp till SKR:s miniminivå. Ännu bättre vore det förstås om de matchade Vänsterpartiets förslag om ytterligare 13 miljarder i långsiktiga resurstillskott. 

Ett annat sätt att öka resurserna till sjukvården vore att införa ett regelverk som garanterar att skattepengar inte försvinner ner i fickorna på riskkapitalister. Det skulle innebära mer resurser till sjukvården direkt, och dessutom sätta stopp för de skenande kostnaderna för byråkratin som ska administrera alla upphandlingar.

Förvärrar problemet 
Vad som händer annars är uppenbart. Redan i dag lämnar personalvårdyrkena, på grund av tung arbetsbelastning, hopplösa scheman och låga löner. Fortsatt underfinansiering kommer att steg för steg förvärra det problemet, och göra det omöjligt att korta köerna, och ta itu med den vårdskuld pandemin lämnade efter sig. 

Det är knappast folkets vilja att vår livsviktiga sjukvård ska behandlas så här. Därför säger vi i dag till regeringen: gör om och gör rätt! Skjut till de medel som behövs, och presentera en långsiktig plan för hur vården ska finansieras.  

Alternativet är att säga åt personal och patienter att ”bita ihop” – för att inte äventyra riskkapitalisternas vinster eller de rikas skattesänkningar. Det lär dock vara ett svek som det svenska folket inte glömmer i första taget.  

Av Karin Rågsjö (V) 
sjukvårdspolitisk talesperson 

Linda Jonsson (V) 
regionråd, Region Norrbotten 

Emil Broberg (V) 
gruppledare, Region Östergötland 

Jessica Carlqvist (V) 
oppositionsregionråd, Region Örebro län 

Jonas Lindberg (V) 
sjukvårdspolitisk talesperson och oppositionsregionråd, Region Stockholm 

Henrik Holmkvist (V)  
gruppledare, Region Blekinge 

Jonas Karlberg (V) 
regionråd, Region Västerbotten 

Mikael Ekvall (V) 
regionråd, Region Jönköpings län 

Lena Granath (V)  
regionråd, Region Kalmar län 

Elisabeth Björk (V) 
regionråd, Region Värmland 

Kerstin Wiréhn (V) 
gruppledare, Region Kronoberg 

Alexandra Thomasson (V) 
oppositionsregionråd, Region Skåne 

Elin Hoffner (V) 
regionråd, Region Jämtland Härjedalen 

Nina Orefjärd (V) 
gruppledare, Region Västernorrland.  

Kristina Sjöström (V) 
gruppledare och ledamot i Hälso- och sjukvårdsnämnden Region Gävleborg.  

Patrik Liljeglöd (V) 
oppositionsregionråd, Region Dalarna 

Peter Barnard (V) 
ledamot i Hälso- och sjukvårdsnämnden, Region Gotland. 

Lotta Back (V) 
gruppledare, Region Sörmland 

Carina Örgård (V)  
regionråd och gruppledare, Västra Götalandsregionen.  

Neil Ormerod (V) 
oppositionsregionråd, Region Uppsala.  

Heidi-Maria Wallinder (V)  
oppositionsregionråd, Region Västmanland.  

Agnes Hultén (V) 
gruppledare, Region Halland. 

Regionerna behöver större statligt stöd

Region Örebro läns budgetprocess är i gång. Budgeten ska beslutas i regionfullmäktige strax innan midsommar och den uppgiften är inte rolig i det nu rådande politiska och ekonomiska läget. Sjukvården är en livsviktig verksamhet som vi alla, tillsammans med våra nära och kära, behöver. Vi vet att vi alla är beroende av dem som arbetar inom vården och att det är av yttersta vikt att de har bra villkor och bra förutsättningar att utföra sina arbeten.

Alla regioner står inför stora ekonomiska problem med risk för nedskärningar och kommande underskott. Detta i en verksamhet som tvärtom har ett skriande behov av mer resurser till kortare köer och skärpt patientsäkerhet. Men personalen går på knäna med för få kollegor, orimliga arbetsvillkor och scheman. Det finns inga som helst marginaler inom vården idag. Detta är ingen nyhet och ändå saknas möjligheter att ändra detta då statliga anslag minskar. Villkoren för våra anställda skulle behöva ändras så att de orkar och får betalt för deras viktiga arbete. En rejäl översyn gällande löner för samtliga anställda på våra sjukhus är nödvändig, men alla nämns inte och omfattas inte heller av satsningar. Alla måste få känna att dom räknas och är med på tåget.

SKR har länge varnat för resursbristen. För att behålla nuvarande vårdkvalitet krävs ett tillskott på 20 mdkr, vilket Vänsterpartiet föreslog i sitt budgetförslag med en ytterligare förstärkning på 13 mdkr till kommuner och regioner. Med de pengarna hade vi på allvar kunnat börja förbättra kvaliteten för medborgarna och arbetsvillkoren för de anställda. Istället presenterade den SD-ledda regeringen 12 mdkr i tillskott, åtta mdkr mindre än SKRs miniminivå.

Vilka som styr i regionerna spelar roll. I regioner där Vänsterpartiet är med och styr stoppas de värsta nedskärningarna och resurserna riktas dit de gör mest nytta. Regionpolitiker kan dock inte trolla fram några pengar, att vården går med stora underskott hänger ihop med alldeles för låga stöd från staten. Konsekvenserna av regeringens brist på handlingskraft blir att regionerna skuldsätts med ökande kostnader.

SD/regeringen borde lyssna på vårdpersonalen och regionerna genom att skjuta till resurser för att nå en miniminivå. Bäst vore förstås om de matchade Vänsterpartiets förslag om ytterligare 13 mdkr i resurstillskott. Ingenting hindrar regeringen från att vända vårdkrisen, förutom deras politiska (o)vilja.

Ett regelverk som garanterar att skattepengar hamnar rätt behövs för den privatiserade skattefinansierade sjukvården. Det skulle direkt ge mer resurser till sjukvården istället för ökande byråkratikostnader som kontrollerar och administrerar upphandlingar. Resultatet annars är att våra skattepengar försvinner ner i fickorna på riskkapitalister och personal som lämnar vården för att slippa tung arbetsbelastning med hopplösa scheman och undermåliga löner. Fortsatt underfinansiering kommer att försämra situationen med långa köer, hota patientsäkerheten och försvåra att ta igen vårdskulden efter pandemin.

 

För Vänsterpartiet Region Örebro län

Jessica Carlqvist, oppositionsregionråd

Marie Krantz, ledamot regionfullmäktige

Margareta Carlsson, ledamot regionfullmäktige

Katja Ollila, ledamot regionfullmäktige

Rolf Östman, ledamot regionfullmäktige

Malin von Wachenfeldt, ledamot regionfullmäktige

Dags att sätta stopp för de privata nätläkarna! 

 De privata nätläkarna dränerar den offentliga vården och ökar ojämlikheten inom den. Det är därför dags att sätta ned foten menar vi i Vänsterpartiet. Det har lyckats i Region Stockholm och nu är det dags för Region Örebro län. Kostnaden för de privata nätläkarnas vård har vissa år uppkommit nära en miljard kronor. I det tuffa ekonomiska läget vi står inför i regionen är det orimligt att låta så mycket ekonomiska resurser försvinna från vården. Det är helt enkelt ohållbart. 

Det är viktigt att behoven styr vem som ska få vård och när den ska ges och dessa prioriteringar ska göras inom den offentliga vården anser vi. Om vi låter systemet med de privata nätläkarna fortgå sker det på bekostnad av vården för de multi- och kroniskt sjuka, det kan vi inte acceptera. 

Vänsterpartiet har därför lämnat in en interpellation i ämnet till måndagens regionfullmäktige. Under sammanträdet kommer vi även lämna in en motion där det föreslås en skärpning av ersättningarna till de privata nätläkarna precis som man gjort i andra regioner.  

När patienter idag använder dessa tjänster betalas den patientavgift ut som gäller i region, därefter lägger de privata nätläkarna på en extra avgift som seglar rakt ner i de privata bolagens fickor.  

Överallt där det går att tjäna mycket pengar inom vården dyker en nätläkare upp, utan hänsyn till hur vårdbehoven faktiskt ser ut. Det sker eftersom vi har en oreglerad marknad i Sverige där vårdföretag kan etablera sig lite varstans. Sämst kontroll finns förmodligen för digitala aktörer, som tillåts tjäna pengar på sätt som står i strid med hälso- och sjukvårdslagen. 

Den senaste marknaden som nätläkarna kastat sig in i är behandling för fetma. Där har man funnit ett aptitreglerande läkemedel som gör det lättare att gå ned i vikt. Idag lider en miljon svenskar av fetma och det är ett folkhälsoproblem, det har därför blivit en mycket lönsam affär för nätläkarna. Problemet är att de läkemedel som ges ut är samma som diabetespatienterna nyttjar, vilket innebär att denna patientgrupp har fått problem att få tag i sin livsnödvändiga medicin. Så här kan det inte fortgå! 

 

Vänsterpartiet Örebro läns regionfullmäktigegrupp

Jessica Carlqvist, Oppositionsråd 

Rolf Östman

Malin von Wachenfeldt

Katja Ollila

Marie Krantz

Margareta Carlsson

Sviker barnens rätt till trygghet

I Sverige finns en stor enighet om att barns bästa ska komma i första rummet men ändå tvingas barn att umgås med sina förövare som har utsatt dem eller andra föräldern för våld och/eller grov kränkning.

Detta vill Vänsterpartiet förändra genom lagändringar, men i onsdags röstade regeringen och stödpartiet Sverigedemokraterna rösta ned dessa förslag. Det är ett olyckligt ställningstagande där de motverkar att barnkonventionen efterlevs i familjerättsliga mål och att staten tar sitt ansvar att vidta alla lämpliga åtgärder för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp.

Barns position som rättssubjekt i samhället har kontinuerligt stärkts med olika lagar, men än idag kan ett barn tvingas till umgänge med en våldsutövande förälder. I en vårdnadstvist, när rätten ska döma i vårdnadsfrågan, det vill säga vårdnad, boende och umgänge, visar forskning att uppgifter om våld har en marginell betydelse, vilket stärks av Jämställdhetsmyndighetens kartläggning ”Uppgifter om våld är inget undantag”. Ett tydligt mönster kan urskiljas som pekar på en juridisk konflikt mellan “barnets bästa” och “en nära och god kontakt till båda föräldrarna”. Förutom att barnperspektivet brister i dessa ärenden lyser även en systematisk riskbedömning med sin frånvaro. Kvinnojoursrörelsen har länge kritiserat rättsväsendet för att inte tillskriva våld den tyngd som det borde.

Bristande barnkompetens hos domstolar i frågor som rör barns utveckling kan få förödande konsekvenser för de barn som är föremål för föräldrarnas tvist om vårdnad, boende eller umgänge. Ännu ett tecken på hur stark uppfattningen är av barnets behov av en god och nära kontakt till sina föräldrar speglas i möjligheten att begära verkställighet i beslut som inte efterlevs. Detta sker med tvångsmedel som att betala vite eller polishandräckning. Med andra ord är det bättre att barnet hämtas med polis än att umgänge med en förälder uteblir. Vänsterpartiet menar att det behövs en särskild barnkompetens för de domare som ska döma i familjerättsliga mål. Det är vår bestämda uppfattning att ett krav på särskild barnkompetens hos domare skulle leda till mer lika tolkningar av principen om barnets bästa.

Något som också är problematiskt är att i bedömningen av barnets bästa, görs barnen sällan delaktiga i rättsprocessen. Detta trots att det är barnets åsikt och vilja som är en del av barnets bästa som ska vara avgörande för beslutet och trots att flera lagändringar trätt i kraft som numera möjliggör att höra barnet också utan vårdnadshavarnas samtycke. Att barnen själva varken är part eller intressenter i ärenden försvårar också att barnets röst blir hörd. Vänsterpartiet anser att varje barn bör ha en klar och uttalad rätt att föra fram sina åsikter i samband med tvister om vårdnad, boende och umgänge. Vi menar att barn bör ha rätt till ett juridiskt ombud som är frikopplat från föräldrarna och deras eventuella biträden. Ett barnombud skulle ha det enskilda barnets intresse för ögonen och skulle kunna utgå enbart från barnets bästa samt barnets synpunkter i sin argumentation inför rätten.

Barn som växer upp i våldets närhet både genom att själva utsättas eller genom att bevittna våld, lever i ett sammanhang som medför uppenbara risker för att barnets hälsa och utveckling ska skadas. För barn som upplevt våld finns det olika insatser. Studier visar att den enskilt viktigaste faktorn för att kunna tillgodogöra sig behandling är att inte tvingas till umgänge med en våldsutövande förälder. Men i och med regeringens och Sverigedemokraternas nedröstande av lagändringar i frågan, kommer målet om barns bästa och trygghet att bli mer onåbart och barn kommer fortsättas dömas till tvångsumgänge.

Malin von Wachenfeldt regionfullmäktigeledamot Vänsterpartiet och tidigare styrelseledamot i Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks)

Nadja Awad riksdagsledamot Vänsterpartiet

Satsa på hållbar arbetsmiljö – vi har inte råd att låta bli!

Personal som söker sig bort från Region Örebro län, det är resultatet av en långvarig hög arbetsbelastning, undermålig arbetsmiljö och en organisationsstruktur som försvårar medarbetares möjlighet till inflytande. För Vänsterpartiet är det en självklarhet att vi måste ta tag i orsaken och inte bara behandla symptomen. 

En del av våra verksamheter pågår dygnet runt, året om. Barn kommer till världen på dygnets alla timmar och akutsjukvården stämplar aldrig ut. Obekväma arbetstider sliter på kroppen och påverkar livet i stort. Vi skulle därför gärna korta arbetstiden på de arbetsplatser som är hårdast drabbade av sjukskrivningar och hög personalomsättning, det vill säga på länets akutmottagningar och förlossningen. 

Arbetstidsförkortning löser givetvis inte alla problem, och visst finns det utmaningar. Men en rejäl förbättring av arbetsvillkoren skulle underlätta för regionen att rekrytera och behålla personal. Och att satsa på personalen tycker vi är helt rätt väg att gå samt absolut nödvändig – personalen är den viktigaste resursen vi har. 

En personal som orkar och trivs på sitt jobb är viktigt och det gäller i allra högsta grad på akutmottagningarna och förlossningen. Där möter de patienter som under olika omständigheter är i en situation som är omvälvande. Människor som är i en utelämnad position behöver mötas av kompetent personal som trivs och är utvilad för att kunna göra ett bra jobb. Arbetsvillkor som ger möjlighet till en vettig fritid ger också goda effekter på arbetsmiljön och hur man upplever sin egen insats på arbetsplatsen.

Viktigt i sammanhanget också är att personalen själva är med och planerar för hur man vill att en arbetstidsförkortning genomförs. Dom som jobbar på akutmottagningarna ske ges möjlighet att ha med representanter i ett genomförande samt att berörda fackföreningar ska involveras. Deltagande i utformandet av arbetet från personal stärker arbetsmiljön då man inte bara känner sig lyssnad på utan att man även har reell möjlighet att vara med och påverka.

Vänsterpartiet vill se en mer progressiv personalpolitik, där man värnar om och satsar på den befintliga personalen. Vi vill inte se istället för att ge chockerande summor till inhyrd personal som bidrar till att dränera vårt system på flera sätt. För att orka med väljer många idag att gå ner i arbetstid. I Vårdförbundets senaste arbetsmiljörapport framgår det att endast 42 % av barnmorskorna arbetar heltid. Alltså inte ens hälften. Om dessa barnmorskor och sjuksköterskor som idag arbetar deltid skulle gå upp till heltid skulle det innebära ca.790 extra barnmorskor och 6045 sjuksköterskor i regionen. Det går inte längre att blunda.

En satsning på 6h arbetsdag kommer att kosta, det förnekar inte ens vi Vänsterpartister, men har vi råd att låta bli? 

Jessica Carlqvist, Regionråd för Vänsterpartiet Region Örebro län 

Vänsterpartiet tar upp kampen igen om förlossningen i Karlskoga

Vänsterpartiet har varit ifrågasättande och aktiv i debatten kring förlossningen i Karlskoga redan då man började diskutera sommarstängning. Tyvärr gick det betydligt längre än så och idag finns förlossningsavdelningen inte kvar på Karlskoga lasarett. I veckan lämnade Vänsterpartiet återigen in en motion som handlar om att öppna förlossningen i Karlskoga.  

Det har varit många turer i denna fråga och nu i efterhand verkar mycket av den fakta som framkom i tidigt skede vara bortglömt. Vänsterpartiet minns detta väl och det vi poängterat och framhållit hela tiden, är att den information som kom att ligga till grund för nedläggningen var både bristfällig och direkt felaktig.   

Det tidigare majoritetsstyret och nu minoritetsstyret menar att förlossningen ska öppnas 2029 men vi ser inga tecken på detta och får inte heller någon information när vi frågar. Regionerna fick 2022 statliga bidrag för att förstärka sjukvården kring kvinnor och här har Vänsterpartiet redan tidigt förra året efterfrågat hur man tänker använda dessa medel utan ordentliga svar.  

Vänsterpartiet menar att detta är ett svek mot kvinnorna i västra länsdelen och frågan måste belysas ytterligare och aktualiseras så att åtgärder verkligen vidtas. Vi vill att förlossningen ska öppnas så snart som möjligt. Argumenten som används, att Karlskogas förlossning inte var tillräckligt patientsäkert går att finna lösningar på inom ramen för de resurser som finns på lasaretten precis som man gjort på exempelvis Värnamo sjukhus. Nu vill Vänsterpartiet se aktiv handling och politisk vilja från de styrande partierna i Region Örebro län.  

För Vänsterpartiet

Jessica Carlqvist, Regionråd för Vänsterpartiet 

Anneli Mylly, Kommunstyrelsens ordförande Degerfors 

Socialdemokraterna medskyldiga till läkarbristen på Kumla vårdcentral!

Hallsbergs vårdcentral hade tidigare i många år problem med läkarrekrytering och kontinuitet. 

För att lösa problemen valde regionledningen med Socialdemokraterna i spetsen att privatisera vårdcentralen genom att överlåta den till Capio. 

I november varnade jag och Vänsterpartiet för att detta kanske kunde förbättra läget i Hallsberg, men inte för primärvården i länet i stort. Det stora problemet i primärvården är bristen på personal, framför allt läkare. Och det blir inte fler allmänläkare för att vårdcentraler privatiseras. 

Nu har det hänt, det vi också varnade för. Capio har rekryterat läkare från Kumla vårdcentral, vilket skapat en oro bland personalen. Effekten har blivit ett stort tapp av läkare, men också annan personal. Det visar tydligt att privatiseringar inte är en lösning på primärvårdens problem. Däremot finns även en rad risker med privatisering. Till exempel kan vi få en utveckling där vård inte ges efter behov, utan efter ekonomiska möjligheter. Att skattepengar går till företagsvinster istället för vård är uppenbart. 

Vägen framåt är istället bättre arbetsmiljö, fler arbetskamrater, högre löner och bättre inflytande för personalen i primärvården och för den delen vården i stort. 

Vi måste också öka takten i omställning till nära vård, som bland annat innebär att primärvården ska ha en större del av vårdens resurser. 

Kumla vårdcentral befinner sig nu i ett besvärligt läge. Till det är Socialdemokraterna i högsta grad medskyldiga! 

  

Vänsterpartiet 

Jessica Carlqvist, Oppositionsråd 

Rolf Östman, Ledamot Regionfullmäktige