Först järnvägunderhåll, sen höghastighetståg
Kenneth Lantz (V) Örebro län i en ledare ETC Örebro
̶ Före snabbtåg ska dagens tåg fungera, säger Lena Erixon generaldirektör för Trafikverket. Detta som en kommentar på regeringens infrastrukturplan för 2018 – 2029.
Och visst har hon rätt – dagens situation för järnvägen är under all kritik. Prioritering av dagens banor är självklar, det förstår alla som reser med tåg. Infrastrukturspropositionens anslag räcker ej till för att återställa den nivå innan nedrustningen av järnvägen påbörjades. Nu måste det prioriteras på nuvarande järnväg där pengarna gör mest nytta, men mer pengar måste till! Därefter kan vi börja planera för höghastighetståg.
Det går att utveckla den svenska järnvägen, men då krävs långsiktiga hållbara prioriteringar. För det första måste resenären sättas i centrum när ett transportbehov ska lösas. Tillgängligheten till stationer, bytespunkter och hållplatser är av stor betydelse för att öka intresset för att resa kollektivt. Och givetvis att tågen går och i tid. Tåg i Bergslagen har inte haft resenären i centrum när tåg ställts in och inte ersatts med annat resande. Inte konstigt om idén – att en utbyggd kollektivtrafik ska vara ett alternativ till bil – då blir ifrågasatt.
Transporter är en av klimatbovarna. Detta går att minska med fler resenärer och mer gods på järnväg. För att uppnå de nationella miljömålen krävs kraftiga åtgärder och omprioriteringar.
Det behövs också ett sammanhållet system som prioriterar samhällsnyttan. Detta är grunden för en fungerande och pålitlig tågtrafik. Börja med att ge SJ företräde till kommersiell persontrafik på stambanorna och övriga tågoperatörer kan ges tillgång om kapacitetsutrymme finns.
Återreglering är en nödvändighet då järnvägstrafik är ett naturligt monopol – där olika delar är intimt förknippade och beroende av varandra för att skapa en fungerande helhet. Börja med att reglera avregleringen hårdare och bygg upp en underhållsorganisation i egen regi.
För järnvägens långsiktiga utveckling krävs ökad spårkapacitet för godstrafik och för lokal/regional persontrafik, samt åtgärda de flaskhalsar som finns i det befintliga järnvägssystemet. För att klara detta krävs nya järnvägsinvesteringar, som t ex en satsning på godsstråket genom Bergslagen och Hallsbergs rangerbangård.
Höghastighetsbanor har ett berättigande om den innebär en ökad kapacitet i hela järnvägssystemet. De orter som inte ligger omedelbart i stationsläge måste få fungerande kopplingar till dessa genom reella lokala och regionala satsningar. Anslutningstrafiken måste utvecklas och ökad spårkapacitet måste leda till överflyttning av mer godstrafik till järnväg och en markant minskning av inrikesflyget i mellersta och södra Sverige.
Allt detta måste ju finansieras. Lånefinansiering är en huvudprincip för reinvesteringar och nyinvesteringar av nya järnvägar. Detta är en statlig och nationell angelägenhet, slopa därför krav om kommunal och regional medfinansiering som ofta ställs.
Det var oftast inte bättre förr. När det gäller järnvägstrafiken är jag helt övertygad om att en avreglering av avregleringen och en ny långsiktigt hållbar satsning är nödvändig för utvecklingen av järnvägstrafiken.
Kenneth Lantz
Samhällsdebattör och regionpolitiker (v) från Laxå