I Sverige finns en stor enighet om att barns bästa ska komma i första rummet men ändå tvingas barn att umgås med sina förövare som har utsatt dem eller andra föräldern för våld och/eller grov kränkning.

Detta vill Vänsterpartiet förändra genom lagändringar, men i onsdags röstade regeringen och stödpartiet Sverigedemokraterna rösta ned dessa förslag. Det är ett olyckligt ställningstagande där de motverkar att barnkonventionen efterlevs i familjerättsliga mål och att staten tar sitt ansvar att vidta alla lämpliga åtgärder för att skydda barnet mot alla former av fysiskt eller psykiskt våld, skada eller övergrepp.

Barns position som rättssubjekt i samhället har kontinuerligt stärkts med olika lagar, men än idag kan ett barn tvingas till umgänge med en våldsutövande förälder. I en vårdnadstvist, när rätten ska döma i vårdnadsfrågan, det vill säga vårdnad, boende och umgänge, visar forskning att uppgifter om våld har en marginell betydelse, vilket stärks av Jämställdhetsmyndighetens kartläggning ”Uppgifter om våld är inget undantag”. Ett tydligt mönster kan urskiljas som pekar på en juridisk konflikt mellan “barnets bästa” och “en nära och god kontakt till båda föräldrarna”. Förutom att barnperspektivet brister i dessa ärenden lyser även en systematisk riskbedömning med sin frånvaro. Kvinnojoursrörelsen har länge kritiserat rättsväsendet för att inte tillskriva våld den tyngd som det borde.

Bristande barnkompetens hos domstolar i frågor som rör barns utveckling kan få förödande konsekvenser för de barn som är föremål för föräldrarnas tvist om vårdnad, boende eller umgänge. Ännu ett tecken på hur stark uppfattningen är av barnets behov av en god och nära kontakt till sina föräldrar speglas i möjligheten att begära verkställighet i beslut som inte efterlevs. Detta sker med tvångsmedel som att betala vite eller polishandräckning. Med andra ord är det bättre att barnet hämtas med polis än att umgänge med en förälder uteblir. Vänsterpartiet menar att det behövs en särskild barnkompetens för de domare som ska döma i familjerättsliga mål. Det är vår bestämda uppfattning att ett krav på särskild barnkompetens hos domare skulle leda till mer lika tolkningar av principen om barnets bästa.

Något som också är problematiskt är att i bedömningen av barnets bästa, görs barnen sällan delaktiga i rättsprocessen. Detta trots att det är barnets åsikt och vilja som är en del av barnets bästa som ska vara avgörande för beslutet och trots att flera lagändringar trätt i kraft som numera möjliggör att höra barnet också utan vårdnadshavarnas samtycke. Att barnen själva varken är part eller intressenter i ärenden försvårar också att barnets röst blir hörd. Vänsterpartiet anser att varje barn bör ha en klar och uttalad rätt att föra fram sina åsikter i samband med tvister om vårdnad, boende och umgänge. Vi menar att barn bör ha rätt till ett juridiskt ombud som är frikopplat från föräldrarna och deras eventuella biträden. Ett barnombud skulle ha det enskilda barnets intresse för ögonen och skulle kunna utgå enbart från barnets bästa samt barnets synpunkter i sin argumentation inför rätten.

Barn som växer upp i våldets närhet både genom att själva utsättas eller genom att bevittna våld, lever i ett sammanhang som medför uppenbara risker för att barnets hälsa och utveckling ska skadas. För barn som upplevt våld finns det olika insatser. Studier visar att den enskilt viktigaste faktorn för att kunna tillgodogöra sig behandling är att inte tvingas till umgänge med en våldsutövande förälder. Men i och med regeringens och Sverigedemokraternas nedröstande av lagändringar i frågan, kommer målet om barns bästa och trygghet att bli mer onåbart och barn kommer fortsättas dömas till tvångsumgänge.

Malin von Wachenfeldt regionfullmäktigeledamot Vänsterpartiet och tidigare styrelseledamot i Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige (Roks)

Nadja Awad riksdagsledamot Vänsterpartiet

Uppdaterades: 24 apr 2023